Utvecklingen i Nordafrika visar med obehaglig tydlighet inte bara vilket problem det är för oss att vår välfärd är baserad på importerade fossila bränslen som olja utan också på det tragiska med att pengar som vi betalar bensin och diesel för bidrar till att finansiera förtryck av 100-tals miljoner människor.
Helt plötsligt känns inte klimatfrågan som den viktigaste aspekten för minskad oljekonsumtion utan snarare demokratifrågan. Det kanske är så att klimatmötet i Köpenhamn faktiskt var en signal till oss i Väst att även om klimatförändringen är ett stort hot för alla så finns det för många människor viktigare frågor att prioritera som t.ex. demokrati och självbestämmande.
När Kyotoprotokollet skrevs under tackade USA nej med kommentaren att the american way of living is not negotiable. Att vår västerländska livsstil utöver carbon footprint också har ett dictatorship footprint bör bli tydligare i debatten. Kanske borde det gamla begreppet solidaritet komma tillbaka igen.
Tillsammans inom EU satsar vi på att påskynda omställningen till en low carbon economy. Argumenten är minskad klimatpåverkan, minskad beroende av importerad energi och ett jämlikare EU. Kanske är det dags att lyfta fram ett nytt argument: en jämlikare värld och därmed också en fredligare värld? Dit vill i alla fall jag.
